Ända sen man va liten så har man vart med om besvikelse. Fast i dagens läge så tar man nog all besvikelse hårdare. När man va liten blev man besviken på att mamma sa att man inte fick en glass eller inte sitta upp längre.. Men idag.. Då blir man sviken på ett sätt som gör så ont. Att ljuga en rakt upp i ansiktet gör mig verkligen ledsen och speciellt när det inte är första gången det händer.

Man hör saker "bakvägen" som man sedan har svårt att glömma. Varför inte vara ärlig på direkten istället för att ljuga oich allt bara blir värre.. Man får sig själv att känna sig värdelös och jag blir så deprimerad, känns som man inte har något kvar att kämpa för..

Sen alla saker vi sagt vi ska göra på lovet kommer bara kännas fejk och att man är med varandra bara för man måste. Jag vill inte ha det såhär, jag vill att allt ska flyta på och att man ska kunna vara ärlig, är trött på sånt här. Detta är barn tjaffs..

Förlåt om detta går ut över andra men så skönt att skriva av sig då något nytt hänt eller så. Komme rinte blogga om gårdagen än för jag är verkligen ledsen. Ha en bra Söndag!