Jag har nog inte riktigt tänkt igenom hur mitt tjugohundraelva var. Den första halvan gick jag i världens underbaraste klass, kände mig alltid så lycklig även fast det var tråkigt i skolan. Alla mina underbara vänner som man alltid hade. Visst fanns det drama och sånt men dagarna rullade alltid på som vanligt. Sommaren närmade sig och jag började umgås med nyss folk, verkligen inget jag ångrar. Men att vissa saker kan gå så fel och känns redan bortglömt är sorligt.
På sommaren träffade jag min kärlek, sena kvällar/nätter, träffade min fina vän Emma som jag faktiskt umgicks med hela sommaren och slutade med en resa till Alanya. Något som jag aldrig trodde skulle hända förra sommaren.
Skolan drog igång, ny klass, nya fina vänner och allt var helt plötsligt så stort. Man var tvungen att samla illa intryck på en och samma gång. Saker förändras, saker bildas men man får hoppas på att saker kommer tillbaka också.

Kollade nyss igen mängder utav bilder från min sommar och hela tjugohundraelva. Jag fäller en tår för allt gammalt och allt nytt. Jag märker att något håller på att förändras hos alla, och jag var på väg att glömma det gamla. Men inte nu, bilder får en att väcka samma känsla som man hade just den stunden.

Enjoy my pics