" När jag lärde känna dig så
tyckte jag att du var en speciell
person som jag ville utforska mera.
Vi träffades lite då och då och
jag fastnade för dig väldigt fort.
Vi umgicks hela vintern 2008 och
våren 2009. Nästan inget i somras
men jag visste att du alltid fanns där
för mig om jag behövde dig. När
jag träffade dig blev jag jätte
glad och ville bara krama om dig
mera. Det du alltid sagt till mig har
vart rätt. I höstas så började vi
åttan, mycket nya saker hände som
skolan blev svårare, ingen tid
att träffas men jag visste iaf
vart du fanns och vart du var.
Idag så kan jag säga att jag inte
vet det längre.. Idag vet jag inte
vart jag har dig, du finns självklart
i mitt hjärta och jag vet att du
alltid kommer finnas för mig.
Men det känns som om vi inte
kommer hålla i hopp längre. Vi
glider längre och längre ifrån varandra.
Vi skulle gjort saker detta jullov men du
har hittat andra vänner som kanske
är mera spännande än vad jag är.
Men det känns så konstigt. För du ringde
ofta till mig om det är något. Men
nu har du nya vänner som får veta allt
så många dagar innan mig. Det känns som
om jag inte känner dig längre. Klart jag
blir avis av att dem får veta och inte jag,
men det kanske beror på att jag va så van
att få veta allt och att jag inte skulle
säga till någon... Men idag så vet jag faktiskt
inget om dig längre. Jag sitter oftaofta och tänker
på dig och våra gamla minnen.

Men minnena kanske inte stannar
kvar för evigt, flera och flera suddas ut
för dagarna som går.. Och det vill jag
inte! jag vill förnya dem inte glöma dem!

Vill att du ska veta att jag tänker
på DIG! "